Tiden bara flödar iväg...

Nu har jag bott här i Umeå i typ 4 veckor, och jag trivs som fisken i vattnet.
Och under dom här fyra veckorna har det hänr rätt så mycket men inget speciellt att nämna. Jag saknar dom flesta där hemma och det känns lite tungt, men va fan, bara att komma igen ;)

Helt plötlsigt känner jag mig så stor, jag känner mig inte som mig själv längre det känns lite speciellt, eller jag måste hålla koll på allting själv osv. Och det trodde jag inte var min starka sida, men tydligen så går det alldeles utmärkt.
Och skolan går ju bra den också, det är hur kul som helst att ha alla lektioner på engelska, men jag har inte riktigt fattat vårat system än, det inte som vanligt gymn. Utan som high school så vi slipper göra nationella (yeees)
Min klass är dock lite ovanligt, bara 18 tjejer typ, eller ja, 2 killar men den gills typ inte och ingen är lik den andra. Helt sjukt, men jag har funnit min emma och zara och just nu leker bara livet.

Jag har däremot världens största abstinens, jag vill riiiida, jag saknar hästarna och stallet och allt sånt. Så fort jag bara ser en häst vill jag bara gråta. Och det känns tungt också att bi ännu längre bort från min bror och pappa, och då kommer jag bara få träffa dom ännu mindre än vad jag redan gör :/


Men det var väl så här jag ville ha det? - Och jag är nöjd ändå :D