det här är slutet, eller hur..?

ÅÅÅH jag orkar verkligen inte mer, jag vet inte vad jag ska tro längre om felet sittter mig eller vad det nu är, för den här gången har jag verkligen inte gjort nåt fel!

Just nu känns det som att det enda man skulle kunna göra är att bara låta tiden gå, men att bara låta den gå och utan att ha en som helst aning om vad som kommer hända eller inte är riktigt jobbigt. Eller å andra sidan så lever vi ju med det hela tiden, för vi vet aldrig vad som kommer att häna nästa sekund, men det här är inte riktigt samma sak.
Och när den man älskar inte heller vet nåt eller inte vill säga nåt eller vad det nu kan vara, så blir det inte lättare...

Och by the way: Har jag lyssnat ihjäl mig på Rent's "take me or leave me" i exakt 3 dagar och en evighet. Ibland undrar jag om jag försöker ge migsjälv någon slags pik (precis som när vår lärare tar om "I sometimes wish I've never been born at all" en gång för mycket).

Take me baby or leave me.