lördag, februari 16, 2008

fysiskt

Det går inte en minut utan att jag tänker på dig, det är nästan jobbigt. Innan jag ska sova, när jag sover, när jag kollar på tv, när jag vaknar ja precis hela tiden. Och jag undrar hela tiden om det här är slutet på allt vi hade..?

Jag undrar fortfarande, är det meningen att livet ska vara så här? Eller är det bara vad man gör det till.. Allt dåligt som jag har varit med om som har gjort så oerhört ont och tagit år att glömma,. man skulle ju slippa den smärtan om man inte fanns längre. Det vore skönt.
NYss visade mamma en bild för mig som en fotograf hade tagit på mamma och pejje, han är en av dom som förstört mitt liv, men dom såg ändå lyckliga ut.
Jag är ärlig, jag känner mig oälskad..

Inga kommentarer: