you are so whatever...

Idag kom mamma hit och det var rätt kul, ganska skönt att få träffa henne igen :) Men jag mådde inte så bra idah, hade fruktansvärd mensvärk, jag trodde verkligen jag skulle dö. Vi skulle gå på stan men jag klarade inte ens av det, så vi skulle åka hem till mig, men sen sprang mamma på apoteket och köpte några starka värktabletter och det gick så småningom över och det var hur bra som helst. Sen kan man sägaa tt jag mådde bra igen, så vi gick på stan ändå :) Jag köpte en klänning och en tröja osv. Sen satte vi oss på news och fikade och började fylla i alla försäkringspappren som hade kommit, så förhoppningsvis får jag tillbaka allt och då ska jag köpa en ny jacka om några veckor. Sen åkte vi till polisen men de var inte till så mycket hjälp.. som vanligt!

Nu är jag bara hemma och befinner mig i en slags bubbla jänns det som, jag vet vakren ut eller in. Jag mår illa, och är samtidigt trött men inte så att jag vill sova. För ovanlighetens skull så sitter jag helt ensam hemma och saknar verkligen alla så himla mycket. Jag vill att allt ska vara som förr, jag vill tillbaka till stockhoom, allt vra så perfekt då! Och jag vill ha Tina tillbaka, jag tänker på henne varje dag..
Och det kommer ju inte kännas så mycket bättre heller när M och S ska åka i februari, då blir ju verkligen allt skit, vem ska jag kunna prata med då om allt. Vem ska kunna få mig att skratta och verkligen förstå hur det ligger till? INGEN.
Varför åker alla dom som man tycker mest om bort, eller man glider ifrån varann.
Ingenting känns betydelsefullt längre. Det känns som att jag baar existerar för att jag ska vara missnöjd, eller för att nån vill få mig sur. För precis allt går bara åt hlevte hela tiden. Visst, har jag haft ljusa punkter i mitt liv, men ingen på ett bra tag, kommer nog dröja ett gabska bra tag tills dess också. Fast å andra sidan jag kanske är överdrivet kräsen? Eller bortskämd som dom flesta säger, och ja juste, jag får ju alltid som jag vill ha? som vissa säger.. Men det är inte saker jag vill ha? Det bryr jag mig inte om, jag vill ha nåt som jag aldrig mer kmmer att få uppleva! Okej nu vet alla hur det ligger till, så snälla söta rara, ni som kallar mig bortskäms osv. Gör ni det för att ni är avundsjuka och inte är mig eller? Men då ska ni veta, att ni skulle inte klara en månad i mina skor. Nobody knows.. and nobode will knows!