i betraktarens öron

Idag gjorde jag en himla intressant betraktelse.

Jag stog nämligen och väntade på bussen som jag skulle ta till bussen som jag skulle ta hem till mamma. Och så småningom kommer det två invandrartjejer, jag bröjar lyssnade på deras konversation, men det var ganska svårt att höra med tanke på att deras svenska var lite knackig. Men dom pratade iaf om svenska språket och skolorna i sverige etc. En av tjejerna hade bott i Sverige i 6 år och var 17 år, hon berättade för sin vän eller vad nu var? att hon är förlovad med en kille som bor i borlänge, alla dom tre kommer från kurdistantror jag dom sa, nåt sånt ställe iaf. Den andra tjejen hade bara bott i Sverige i 5 månader och frågade den andra: 

- Du, när jag har gått ut gymnasiet, kan jag bli vad jag vill sen? (läs min riktigt mycket brytning)

Den andra svarade:

- Ja det, kan du, jag går omvårdnad och ska bli undersköterska nästa månad. 

Det där samtalet slog mig jätte mycket, den tjejer som hade bott i Sverige i endast 5 månader var så fascinerad över vilka möjligheter hon helt plötlsigt hade, men hon aldrig ens kunde drömma om, om hon hade bott kvar i sitt hemland. Visst var det lite mycket att ta i från hennes kompis sida att man kan bli vad man vill om man har gått ut gymnasiet, men alla har ju möjligheten... bara man pluggar och tar vara på den tid man har. 

Så släng inte bort er tid som ni kan förgylla er framtid med, det finns miljontals människor i världens som är så avundsjuka på oss!

Ååh avd jag saknar att gå på Italiens gator...