jag hatar julafton.

Jag måste nog vara det enda barnet som hatar julafton.

Jag har precis gjort klart degen till lussebullarna, så den håller på att jäsa nu. Under tiden har jag suttit och pratat med mama om flytten, julen etc. Hon sa att hon också ångrar flytten från Stockholm, för hon saknar den stan också jätte mycket, och framför allt sa hon att hon har ångest för att hon har förstört min uppväxt genom att ta mig ifrån min pappa och det jag älskade mest.. Jag kuden inte låta bli att gråta då, för jag har aldrig hört min mamma säg det. Men det är skönt att höra att hon fattar. Men efter 4 år här i Norrland så känner jag att jag inte klarar mer och att jag verkligen inte passar in här. Jag är en storstadstjej och kommer nog alltid att vara en...

Om vi övergår till julen så kan jag erkänna att jag är så himla avundsjuk på alla barn/ungdomar så får uppleva en bra och glad julafton flera gånger om. När jag var yngre, eller då mamma och pappa var tillsammans och vi bodde i Stockholm och allt så hade vi världens bästa julafton - Alltid. Alla var med, jag, mamma, pappa, mormor, bror, släkt osv. Jag längtade efter julafton året om, men nu vill jag inte ha julafton.. jag tycker det är det värsta som finns, det är alltid jag och mamma och hennes kille som jag  HATAR, eller jag, pappa och han tjej som är hur gullig som helst.  Men det är fortfarande inte som förut, varje gång nu, känner jag en sorgsen stämning, så det slutar alltid med att jag sitter med mina behöriga, sen efter att vi har ätit så lägger jag mig i min säng och gråter och ångrar allt... 

JAG VILL VERKLIGEN INTE HA JULAFTON!